Med kvinnors röst
Carol Gilligan
Sammanfattning
Texten är en
analys kring böckerna; ”the mill on the floss” (1860) av Carol Gilligan och
”the waterfall” (1969) av Margaret Drabble.
Men det
centrala temat i texten är valet mellan självuppoffring och personlig vinning
och att; i sociala situationer så ställs kvinnor inför ett val att antingen
utöva självuppoffring och därmed agera moraliskt, eller att gå efter sina
”lustar” och därmed agera själviskt.
Böckerna i
fråga, som texten utgår ifrån, handlar om huvudkaraktären; Maggie, som ställs
inför det tidigare nämnda dilemmat.
Hennes
dilemma, mer specifikt, är att hon har känslor för sin älskade kusins man.
Vilket då blir en fråga om hon ska välja att vara trogen till sin kusin, eller
om hon ska agera på sina lustar och gå efter hennes man.
Reflektion
Att påstå
att valet mellan självuppoffring eller personlig vinning i de sociala sfärerna
är en ”kvinnofråga” och inte en
samhällsfråga, som påverkar likaväl
män som kvinnor är fel.
Det är
dessutom väldigt fel, i min åsikt, att se detta ”val” som något enbart dåligt eller förtryckande. Om det
utövas vist och i balans med självförverkligande syften så är det inte bara otroligt
nobelt att utöva självuppoffring, men också
givande för samhället likväl individen.
Innebörden
med självuppoffring är att man sätter någon eller något före sin egen lycka
eller personliga vinning. Om det inte längre är ett önskvärt drag hos en
människa så skulle jag påstå att vårt samhälle är i fara.
Självklart
så finns det en gräns på hur ofta man bör utöva självuppoffring, då allt är
ohälsosamt i excess, för individen. Men då är det inte längre självuppoffring,
utan bara ett försummande av personliga behov.
Dilemmat som
representeras i texten är enligt mig inte ett dilemma eller val. Maggie ställs
inför valet att antingen vara trogen till sin kusin, eller att förråda henne
genom att införa en intim relation med hennes make. För en människa med en
gnutta självrespekt och bara allmän respekt för andra så är valet självklart;
att vara trogen till sin kusin.
Jag finner
en otrolig narcissism i att försöka rättfärdiga en handling som berövar en etablerad lycka, för egen vinning.
Ett felande
argument som skulle kunna användas för att rättfärdiga sådana handlingar är
att; det är i människans natur och därmed inte fel att agera på och att det
bara är naturligt att göra så.
Detta är som
sagt fel. Eftersom vi inte längre lever i stammar och därmed inte längre
behöver slåss för överlevnad så kan man inte rättfärdiga beteende av en
animalisk natur.
Faktum är
att vi bytte frihet för ett samhälle och säkerhet, men för att ett samhälle ska
fungera så krävs en del uppoffringar, varav självuppoffring är en del utav.
Denna
felaktiga uppfattning att individen är viktigare än gruppen är narcissistisk i
natur. Självklart så är individens välmående i gruppen/samhället viktigt, men
det får inte komma på bekostnaden av de andra individerna, i alla fall inte
till någon större grad.
Idén av att
man kan sätta sig själv åtsidan för
andra är ett fundamentalt värde för ett fungerande samhälle. Vilket i min åsikt
är ett döende värde både hos kvinnor och män, något vi alla borde arbeta på.
