Arbetsuppgift 10(Benji)

Med kvinnors röst

Carol Gilligan

Sammanfattning

Texten är en analys kring böckerna; ”the mill on the floss” (1860) av Carol Gilligan och ”the waterfall” (1969) av Margaret Drabble.

Men det centrala temat i texten är valet mellan självuppoffring och personlig vinning och att; i sociala situationer så ställs kvinnor inför ett val att antingen utöva självuppoffring och därmed agera moraliskt, eller att gå efter sina ”lustar” och därmed agera själviskt.

Böckerna i fråga, som texten utgår ifrån, handlar om huvudkaraktären; Maggie, som ställs inför det tidigare nämnda dilemmat.

Hennes dilemma, mer specifikt, är att hon har känslor för sin älskade kusins man. Vilket då blir en fråga om hon ska välja att vara trogen till sin kusin, eller om hon ska agera på sina lustar och gå efter hennes man.

Reflektion

Att påstå att valet mellan självuppoffring eller personlig vinning i de sociala sfärerna är en ”kvinnofråga” och inte en samhällsfråga, som påverkar likaväl män som kvinnor är fel.

Det är dessutom väldigt fel, i min åsikt, att se detta ”val” som något enbart dåligt eller förtryckande. Om det utövas vist och i balans med självförverkligande syften så är det inte bara otroligt nobelt att utöva självuppoffring, men också givande för samhället likväl individen.

Innebörden med självuppoffring är att man sätter någon eller något före sin egen lycka eller personliga vinning. Om det inte längre är ett önskvärt drag hos en människa så skulle jag påstå att vårt samhälle är i fara.

Självklart så finns det en gräns på hur ofta man bör utöva självuppoffring, då allt är ohälsosamt i excess, för individen. Men då är det inte längre självuppoffring, utan bara ett försummande av personliga behov.

Dilemmat som representeras i texten är enligt mig inte ett dilemma eller val. Maggie ställs inför valet att antingen vara trogen till sin kusin, eller att förråda henne genom att införa en intim relation med hennes make. För en människa med en gnutta självrespekt och bara allmän respekt för andra så är valet självklart; att vara trogen till sin kusin.

Jag finner en otrolig narcissism i att försöka rättfärdiga en handling som berövar en etablerad lycka, för egen vinning.

Ett felande argument som skulle kunna användas för att rättfärdiga sådana handlingar är att; det är i människans natur och därmed inte fel att agera på och att det bara är naturligt att göra så.

Detta är som sagt fel. Eftersom vi inte längre lever i stammar och därmed inte längre behöver slåss för överlevnad så kan man inte rättfärdiga beteende av en animalisk natur.

Faktum är att vi bytte frihet för ett samhälle och säkerhet, men för att ett samhälle ska fungera så krävs en del uppoffringar, varav självuppoffring är en del utav.

Denna felaktiga uppfattning att individen är viktigare än gruppen är narcissistisk i natur. Självklart så är individens välmående i gruppen/samhället viktigt, men det får inte komma på bekostnaden av de andra individerna, i alla fall inte till någon större grad.

Idén av att man kan sätta sig själv åtsidan för andra är ett fundamentalt värde för ett fungerande samhälle. Vilket i min åsikt är ett döende värde både hos kvinnor och män, något vi alla borde arbeta på.